Hunden är inte intresserad av att jaga möss, hon bryr sig överhuvudtaget inte om dem. Katter finns en del i grannskapet, men vi har inga egna. Med hund, burfågel och vältrafikerad väg nära huset så känns det inte som någon bra idé att skaffa katt.
Elektronisk musskrämma är inte heller något alternativ. Antingen låter de så att jag hör dem (vad det än står på förpackningen om våglängd på ljudet), eller så bryr sig inte mössen om dem.
Att höra mössen springa i taket är störande men något jag kan leva med. Däremot vill jag INTE ha dem inne i själva huset! De förstör saker och smutsar ner. En väg som mössen använde för att ta sig från bjälklag och väggar in i köket var i hörnskåpet där kopplingarna till golvvärmen finns. Där finns ett hål i gipsskivan och skåpets bakstycke för kopplingarna, och det har mössen verkligen uppskattat.
En dag i november fick jag nog. På bygghandeln köpte jag gnagarnät i metall, med maskor på ca 3x3 mm. Det kan man klippa med en vanlig hushållssax (som man inte är rädd om, undvik tygsaxen...) och vika lite hur som helst. Skruvar med stora, platta skallar funkar perfekt till detta.
Ut med alla kastruller och stekpannor ur hörnskåpet. Ut med inredningen. In med mig, en tång, en sax
och en skruvdragare. Sedan dess har mössens spring inne i huset minskat väldigt mycket. Vi får fortfarande sätta fällor i perioder ("supercat" är hittills den bästa) men det är verkligen stor skillnad. Julia - mössen 1-0.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar