Till dopet ville jag sy en egen dopklänning till henne, med inspiration från min skördesärk som jag använt så mycket när jag spelade som flitigast.
Även om jag sytt en del förut, både med och utan mönster, så hade jag aldrig sytt något liknande. Född i Vemmenhögs härad innebär bl.a. att skjorta och skördesärk ska ha en rund krage, det är bara Vemmenhög, Skytts och Oxie som har det. Svår att stryka men väldigt vacker! Jag ville också ha med de extra vecken ovanför kjolfållen som är tänkta att kunna släppas ner när behovet av mer längd på kjolen kommer. Symboliskt för att dopklänningen är något att växa i.
Min egen skräddarsydda skördesärk fick vara förlaga, tillsammans med ett enkelt klänningsmönster från Stoff&Stil som vägledning för storleken. Jag hade sedan tidigare ett väldigt vackert handvävt, benvitt linnetyg, och det fanns som tur var tillräckligt mycket kvar av det.
Alla sömmar visade sig vara det jag kallar för vändsydda, d.v.s. att det finns inga råa, sicksackade kanter mot huden. Hur man syr dessa fick jag prova mig fram på stuvbitar, och det var egentligen inte särskilt svårt. Jag lade avigsida mot avigsida, sicksackade i kanten, vände räta mot räta och sydde raksöm som inneslöt sicksacksömmen.
Det finns egentligen tre saker jag avskyr att göra när jag syr: mäta, nåla och stryka. Till dopklänningen gjorde jag dock allt det. Hela tiden. Framförallt gör strykning av linnetyg sömnaden lättare.
Jag valde att ha knytband istället för manschetter i ärmslut, och sydde fast alla veck i krage, midja och ärmar för sig innan jag sammanfogade de olika delarna. Ett handvävt band i rosa och vitt i midjan gav klänningen liv på den stora dagen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar