onsdag 15 augusti 2012

Omputsning av norrfasaden

I november 2011, morgonen efter en av vinterns många stormar, gick vi vår vanliga runda i trädgården för att inspektera eventuella skador som vår sydskånska vinter kunde tänkas ha orsakat på hus, träd och annat. Att det skrangliga röda staketet mot vägen hade vält var varken överraskande eller särskilt upprörande, det var ändå dags att köra det på tippen, men att stora sjok av putsen på norrsidan valt att ramla ner var inte lika kul att se. Jodå, vi visste att det var bomt på sina ställen och att vi så småningom behövde putsa om, men vi hade väl inte riktigt räknat med att det skulle hända exakt just då. Inte mycket att välja på, lertegeln som sitter innanför putsen är inte gjord för att exponeras för väder och vind, så offert inhämtades och arbete påbörjades.

Först knackades all befintlig puts ner och forslades bort, och nu kunde en arkitekturromantiker som jag passa på att njuta av anblicken av korsvirke och handsmidda spik anno 1860 ca. Som på de allra flesta äldre hus kunde vi se hur det genom åren förändrats för att passa ägarnas behov, igenmurade fönster- och dörröppningar, fönstret till den igensatta matkällaren... Det var ren byggnadsmaterialhistoria att gå från den ena till den andra sidan av huset, med lertegel, nyare tegel och leca-block om vartannat. Sedan fästes nät över hela väggen som fäste för putsen, hydraulkalkbruk anlände i jättesäckar, och själva putsarbetet tog fart.

I samband med putsningen fick vi åtgärdat altandörrarna åt norr, den som satte in dörrarna några år tidigare hade haft lite otur när han/hon tänkte och missat att växla av kraften uppifrån. Detta gjorde att man kunde öppna dörrarna men inte stänga dem igen, såvida man inte råkade ha en domkraft och en kraftig regel med sig. En rejäl träbalk senare fyller dörrarna sin funktion till 100% istället för 50% eftersom vi både kan öppna och stänga dem.

Det sista som gjordes i vintras var att gräva ur och dränera om längs med norrfasaden, som nu bara väntar på lite färg för att bli helt färdig. Traditionen säger vitt eller ljusgult, men det lutar åt vitt eftersom vi har vår röda gavelspets med vita vindskivor. Vilken färg som grunden ska ha är däremot fortfarande oklart. Omålad? Sandfärgad? Ljusgrå? Mörkgrå?






Inga kommentarer:

Skicka en kommentar