onsdag 15 augusti 2012

Omputsning av norrfasaden

I november 2011, morgonen efter en av vinterns många stormar, gick vi vår vanliga runda i trädgården för att inspektera eventuella skador som vår sydskånska vinter kunde tänkas ha orsakat på hus, träd och annat. Att det skrangliga röda staketet mot vägen hade vält var varken överraskande eller särskilt upprörande, det var ändå dags att köra det på tippen, men att stora sjok av putsen på norrsidan valt att ramla ner var inte lika kul att se. Jodå, vi visste att det var bomt på sina ställen och att vi så småningom behövde putsa om, men vi hade väl inte riktigt räknat med att det skulle hända exakt just då. Inte mycket att välja på, lertegeln som sitter innanför putsen är inte gjord för att exponeras för väder och vind, så offert inhämtades och arbete påbörjades.

Först knackades all befintlig puts ner och forslades bort, och nu kunde en arkitekturromantiker som jag passa på att njuta av anblicken av korsvirke och handsmidda spik anno 1860 ca. Som på de allra flesta äldre hus kunde vi se hur det genom åren förändrats för att passa ägarnas behov, igenmurade fönster- och dörröppningar, fönstret till den igensatta matkällaren... Det var ren byggnadsmaterialhistoria att gå från den ena till den andra sidan av huset, med lertegel, nyare tegel och leca-block om vartannat. Sedan fästes nät över hela väggen som fäste för putsen, hydraulkalkbruk anlände i jättesäckar, och själva putsarbetet tog fart.

I samband med putsningen fick vi åtgärdat altandörrarna åt norr, den som satte in dörrarna några år tidigare hade haft lite otur när han/hon tänkte och missat att växla av kraften uppifrån. Detta gjorde att man kunde öppna dörrarna men inte stänga dem igen, såvida man inte råkade ha en domkraft och en kraftig regel med sig. En rejäl träbalk senare fyller dörrarna sin funktion till 100% istället för 50% eftersom vi både kan öppna och stänga dem.

Det sista som gjordes i vintras var att gräva ur och dränera om längs med norrfasaden, som nu bara väntar på lite färg för att bli helt färdig. Traditionen säger vitt eller ljusgult, men det lutar åt vitt eftersom vi har vår röda gavelspets med vita vindskivor. Vilken färg som grunden ska ha är däremot fortfarande oklart. Omålad? Sandfärgad? Ljusgrå? Mörkgrå?






söndag 12 augusti 2012

Byta gavelspets, del 7: fönstret

Vid ombyggnaden 2006 sattes det in ett nytt fönster i gaveln. Tyvärr hade man valt ett rött 1-lufts plastfönster utan fönsterbleck, men med ett fult handtag à la kylskåp invändigt och låtsas-spröjsar som dessutom ramlade av hela tiden. Det befintliga fönstret satt fast enbart med fogskum, stöttat med ett femtums-spik i varje hörn, slaget på skrå från utsidan in i reglarna, och det var ingen som ens hade orkat ta bort skyddsplasten.

Vi tog tillfället i akt och satte i ett 2-lufts träfönster istället (med karmskruv!). Jag var väl egentligen sugen på ett kopplat fönster men kommer mycket väl ihåg de spindelkollektiv de kopplade fönstren på mitt gamla sommarjobb brukade inhysa, så det blev 2-glas isolervariant istället. Skumgummiremsa och silikonfog tätar mellan fönster och panel utvändigt, invändigt kommer drevisolering och så småningom en uppsnyggad fönsternisch. Pricken över i blev vita fönsterfoder, sparsamt utsmyckat för att passa till resten av gaveln. Med fyra lager ytbehandling hoppas vi att vårt fina träfönster ska hålla minst lika länge som ett plastfönster!






lördag 11 augusti 2012

Byta gavelspets, del 6: panel

Äntligen, äntligen blev det dags att sätta ny panel! Vi bestämde oss för faluröd lockläktpanel med spetsar i nederkant, något som stilmässigt hamnar någonstans kring förra sekelskiftet. Klädselbrädor och lockläkt hade vi redan grundoljat, grundmålat och lagt ett lager täckfärg på, packat in i målarpapp och staplat i stallet, så det var "bara" att börja spika. Eftersom taket såklart har en vinkel något skarpare än vad cirkelsågen kan ställas in på så blev det lite pyssel inledningsvis för att få vinkeln rätt sågad, plus att spetsarna i nederkant skulle mätas ut och sågas till, så ordet "bara" kanske inte egentligen är helt rätt. Men jisses så nöjda vi är med att vi tog på oss det extra arbetet!



fredag 10 augusti 2012

Byta gavelspets, del 5: murning

I vintras fick vi putsat om norrfasaden (det kommer ett inlägg om det så småningom) vilket innebar att när vi rev gaveln så stod vi plötsligt med en fin sicksack-kant i putsen där de gamla klädselbrädorna hade stuckit ner. Varken Andréas eller jag har murat något tidigare men det var värt ett försök att laga i spetsarna själva. Bruk blandades med hjälp av farfars borrmaskin, jag (som ju gillar att spackla) smackade på bruket efter att ha vattnat underlaget, och Andréas gick efter med rivbrädan. Helt ok resultat för att vara första gången tyckte vi båda, och dessutom ganska roligt tyckte i alla fall jag!


Byta gavelspets, del 4: asfaltboard

Jag hade aldrig tidigare hört talas om asfalt- eller asfaboard, så jag såg framför mig något i stil med en gipsskiva fast, tja, täckt med asfalt. Hur något som ser ut (och känns) som en halvsvajig skiva gjord av hoppressad lumppapp, kan användas som vind- och fuktspärr är för mig en gåta! Det var dock en härlig känsla att med stora skivor täcka den kycklinggula isoleringen ända upp till fönstrets ovankant. Resten skulle vi ta dagen efter när vi ändå skulle höja byggställningen ett steg till, men just när vi var klara började det att regna. Klockan var väl kring nio på kvällen och vi var båda trötta och hungriga och inte särskilt sugna på att börja joxa med byggställningen. Så med ett sista ryck för dagen och en tillräckligt lång stege tryckte vi i sista bitarna isolering, sågade ut sista biten asfaltboard (som f.ö. såg ut precis som framstycket av en fågelholk, med hål för ventilen och allt) och spikade fast eländet innan solen gick ner.



Byta gavelspets, del 3: isolering

2006 gjordes en större ombyggnad och renovering av huset, och det var också då som ovanvåningen inreddes. Det var väldigt skönt att se, nu när vi kommit innanför plåt och panel, att arbetet i gavelrummet i stort verkar vara rätt utfört, med nytt inre regelverk, plast och isolering. Att det drog kring fönstret fick sin förklaring i att det just därunder satt en massa spillbitar isolering och sen bara en bit frigolit utanpå det. Eftersom det blev ett mellanrum mellan det inre regelverket och nytt yttre dito så gav det ett utmärkt tillfälle för att tilläggsisolera. 2 lager à 95mm blev det, det första lagt på tvären mellan reglarna i djupled, och det andra i vårt nyuppförda regelverk. Även om isolering kliar överallt när man hanterar det, i halsen är väl det värsta, så tycker jag att det är kul att hålla på med. Lite som tetris fast IRL och med en machete till hjälp!


onsdag 8 augusti 2012

Byta gavelspets, del 2: regling

Efter att all gammal panel tagits bort stod det klart att reglingen bakom var i princip obefintlig! Det visade sig att klädselbrädorna, så långt det var möjligt, satts i fullängd från syll till takstol utan reglar däremellan. Vid de brädor som behövt skarvas satt en spikläkt på tvären, men denna var alltså inte förankrad i något annat än just klädselbrädorna. Inte konstigt alls att hela gaveln gungade när vi gick lös med kofötter (kofotar?) dagen innan. Efter lite snabb research fick vi veta att detta var en vanlig och egentligen helt ok konstruktion i grunden, eftersom ovanvåningen tidigare inrymt höloft och sädförråd. Dock kanske något avvikande från vad vi är vana att se i inredda ovanvåningar numera. Gaveln reglades alltså om helt och hållet, och vi passade också på att räta upp gavelspetsen för att få den i lod, något som det kanske var närmre 100 år sedan den var senast!




Byta gavelspets, del 1: rivning

Att vi behövde byta gavelspetsar visste vi redan när vi köpte huset, och efter den första vintern blev det uppenbart att det behövde hända snart. 15-20 minusgrader och nordostlig snålblåst gjorde att vi fick sova med pyjamas, raggsockar och dubbla täcken, och jag kunde släcka tändstickor bara genom att hålla dem nära fönsterkarmen. Under den korrugerade plåten satt den gamla panelen kvar, traditionsenligt sågad i spetsar nedtill. Innanför panelen kunde vi, förutom den ursprungliga, se tre (!) takstolar som tillkommit efterhand som behovet av förstärkning fanns. Så här såg det ut när vi rev den gamla gaveln!