Dopklänning

Vår lilla flicka E föddes 15 augusti 2014, 100 år och två månader efter min fina farfar Ossian. 100 år! Ett helt sekel. Det låter som en evighet men blev plötsligt greppbart.

Till dopet ville jag sy en egen dopklänning till henne, med inspiration från min skördesärk som jag använt så mycket när jag spelade som flitigast.

Även om jag sytt en del förut, både med och utan mönster, så hade jag aldrig sytt något liknande. Född i Vemmenhögs härad innebär bl.a. att skjorta och skördesärk ska ha en rund krage, det är bara Vemmenhög, Skytts och Oxie som har det. Svår att stryka men väldigt vacker! Jag ville också ha med de extra vecken ovanför kjolfållen som är tänkta att kunna släppas ner när behovet av mer längd på kjolen kommer. Symboliskt för att dopklänningen är något att växa i.

Min egen skräddarsydda skördesärk fick vara förlaga, tillsammans med ett enkelt klänningsmönster från Stoff&Stil som vägledning för storleken. Jag hade sedan tidigare ett väldigt vackert handvävt, benvitt linnetyg, och det fanns som tur var tillräckligt mycket kvar av det.

Alla sömmar visade sig vara det jag kallar för vändsydda, d.v.s. att det finns inga råa, sicksackade kanter mot huden. Hur man syr dessa fick jag prova mig fram på stuvbitar, och det var egentligen inte särskilt svårt. Jag lade avigsida mot avigsida, sicksackade i kanten, vände räta mot räta och sydde raksöm som inneslöt sicksacksömmen.

Det finns egentligen tre saker jag avskyr att göra när jag syr: mäta, nåla och stryka. Till dopklänningen gjorde jag dock allt det. Hela tiden. Framförallt gör strykning av linnetyg sömnaden lättare.

Jag valde att ha knytband istället för manschetter i ärmslut, och sydde fast alla veck i krage, midja och ärmar för sig innan jag sammanfogade de olika delarna. Ett handvävt band i rosa och vitt i midjan gav klänningen liv på den stora dagen.

Mussäkra huset

Eftersom vi bor på landet så är jag varje höst beredd på att det kommer möss som vill flytta in. Stallet med höloft sitter ihop med boningshuset, så det är i princip omöjligt att stänga dem ute från bjälklag och kattvind.

Hunden är inte intresserad av att jaga möss, hon bryr sig överhuvudtaget inte om dem. Katter finns en del i grannskapet, men vi har inga egna. Med hund, burfågel och vältrafikerad väg nära huset så känns det inte som någon bra idé att skaffa katt.

Elektronisk musskrämma är inte heller något alternativ. Antingen låter de så att jag hör dem (vad det än står på förpackningen om våglängd på ljudet), eller så bryr sig inte mössen om dem.

Att höra mössen springa i taket är störande men något jag kan leva med. Däremot vill jag INTE ha dem inne i själva huset! De förstör saker och smutsar ner. En väg som mössen använde för att ta sig från bjälklag och väggar in i köket var i hörnskåpet där kopplingarna till golvvärmen finns. Där finns ett hål i gipsskivan och skåpets bakstycke för kopplingarna, och det har mössen verkligen uppskattat.

En dag i november fick jag nog. På bygghandeln köpte jag gnagarnät i metall, med maskor på ca 3x3 mm. Det kan man klippa med en vanlig hushållssax (som man inte är rädd om, undvik tygsaxen...) och vika lite hur som helst. Skruvar med stora, platta skallar funkar perfekt till detta.

Ut med alla kastruller och stekpannor ur hörnskåpet. Ut med inredningen. In med mig, en tång, en sax
och en skruvdragare. Sedan dess har mössens spring inne i huset minskat väldigt mycket. Vi får fortfarande sätta fällor i perioder ("supercat" är hittills den bästa) men det är verkligen stor skillnad. Julia - mössen 1-0.

Ny entrétrappa

När vi putsade om söderfasaden blev det helt plötsligt läge att göra om entrétrappan. Den befintliga trappan var egentligen snygg. Halvrund och murad med tegel. Eller, rättare sagt, den hade varit snygg.

Tyvärr var den murad av samma icke frosttåliga tegel som låg på den gamla gången (se eget inlägg), så varje vinter frös några stenar sönder och det var en tidsfråga tills hela trappan skulle bestå av tegelsmul.

Den halvrunda formen ville vi behålla, och valet av material blev gatsten. Storgatsten som ram och smågatsten i solfjäderform innanför. Här är jag innerligt tacksam för byggarnas erfarenhet och kunnande! Vi visade hur vi skulle vilja ha den (tack, Pinterest!), diskuterade fram detaljerna och fick till svar att "det fixar vi, inga problem." Och det gjorde de verkligen!

När den gamla trappan togs bort följde det med några jättestenar som legat halvt under trappan, halvt under tröskeln. Ett stort hålrum under tröskeln gjorde att det kändes lite osäkert att använda den dörren, men det visade sig gå alldeles utmärkt.

Eftersom vi baxade ut barnvagn fram och tillbaka flera gånger om dagen så var byggarna dessutom snälla och fixade en "landgång" för att underlätta tiden utan trappa.

En gjutram fästad mot trädäck och byggtimmer gav formen på trappan. Plattan som göts i botten fick fina små tasstramp av någon kringströvande katt, varför ska de alltid gå i allting? Höjden avpassades för att det skulle bli ett så litet steg ner som möjligt från ytterdörren sett.

Efter att storgatstenen murats på plats ytterst var det dags att gjuta upp invändigt för att passa in höjden på smågatstenen.

Närmast huset ligger smågatstenen i tre raka rader, eftersom trappan inte riktigt är halvrund, utan lite öppnare i formen. Utanför dessa rader ligger smågatstenen i solfjäderform. Sist sattes ett bleck för att leda bort vatten från tröskeln.

Den nya trappan blev verkligen precis som vi önskade. Jag blir glad varje gång jag går på den! Det blev också väldigt snyggt med gatsten mot singelgången.

Omputsning av söderfasaden och västra gaveln

Hösten 2014 var det dags igen. Omputsning av fasaden, den här gången den södra och västra sidan av huset. Omputsning är inte kul, men vi hade inget val. Nedfallen puts ger fukt i fogar och vägg och skadar huset. Dessutom ser det riktigt ovårdat ut. Trösten är att det lär dröja minst 30-40 år innan det behöver göras igen, och att alla boningshusets väggar nu är klara.

Tillvägagångssättet var i princip samma som för norrsidan (se eget inlägg) men ett par saker gjordes annorlunda. Grunden göts med gjutram istället för att putsas på frihand, och skarven mellan vägg och takfot stängdes med musnät och panel. Detta ska vi förresten också göra på norrsidan vid tillfälle.

På söderfasaden fanns två entrétrappor utan tillhörande dörrar. Den ena fick vara kvar då den fyller sin funktion som "krukplats" vid lilla trädäcket, men det andra passade vi på att ta bort. Vid båda kunde vi, när den putsen var nerknackad, se gamla igenmurade dörrar. Ett underbart spår av att huset har förändrats över tid efterhand som behoven har förändrats.

På gaveln kunde vi se hur det ursprungliga korsvirket bytts ut mot tegel vid någon tidpunkt i husets historia, kanske vid förra eller förrförra omputsningen?

Som alltid med hus leder det ena till det andra, och nu ser vi behovet av en ny ytterdörr. Den gamla får hänga med ett tag till, men vi hoppas på att byta ut den under året. Entrétrappan får ett eget inlägg.

Ett efterlängtat trädäck: den roliga delen!

När allt det trista förarbetet är gjort så kommer det roliga där man äntligen ser att arbetet går framåt, trallbrädorna, som vi lade parallella med fasaden. Runt trädäcket ville vi ha en ram och mitt på trädäcket lade vi två 145 mm trallbrädor vinkelrät ut från fasaden. Ramen består av två brädor, en 145 mm och innanför det en 120 mm, och den skruvades med ett litet överhäng med tanke på kommande belysning.

Rambrädorna gersågades både i de avskurna hörnen och där ramen möter de två 145 mm mittbrädorna. Resterande trallbrädor gick snabbt att lägga, med bara några enstaka cm spill/bräda. De två yttersta och innersta brädorna fick vi klyva för att få det snyggt mot ramen resp. grunden.

För att slippa ta ett steg ner direkt utanför altandörrarna, och samtidigt komma ifrån ett högt steg ner på gräsmattan, valde vi att bygga ett brett och djupt (men inte så högt) trappsteg vid altandörrarna. Trappsteget är bredare än dörrarna och skuret med samma vinklar som ytterhörnen på trädäcket.

Även här lade vi en ram, men bara med en 145 mm bräda. De tvärgående brädorna på mitten av trädäcket fortsätter upp över trappan, även om de inte hamnar mitt på trappsteget, då dörrarna inte sitter centrerat. Under trappsteget skruvade vi ett bleck som leder regnvattnet ner under trappa/trädäck.

Pricket över i blev belysningen, som också den är resultatet av kompromisser. Mannen ville ha infällda spots, jag ville ha en ljusslang. Vi satte både ock. Ljusslangen löper under den yttersta rambrädans överhäng för att inte blända, och i trappan fällde vi in spots.

Ett tips här är att koppla in spotsen innan man bestämmer var de ska sitta, tänd dem när det är mörkt ute, och flytta runt dem lite för att se hur ljuset faller. Vi hade först tänkt montera dem i plansteget, men insåg att det skulle bli alldeles för skarpt, så nu sitter de istället i sättsteget och lyser ut över trädäcket. Jättemysigt med kombinationen av ljusslang och spots! Och snyggt både under sommarkvällarna och hela vintern.

Från frostsprängd tegel till lavendelkantad singel

Entrén till ett hus säger en hel del om huset och de som bor där. I feng shui, som jag inspireras mycket av, lägger man stor vikt vid just entrén: Är den lätt att hitta? Ser den inbjudande ut? Går dörren lätt att öppna, eller kärvar låset, halkar du på trappan, snubblar på tröskeln?

Gången fram till vår entrédörr hade en mjukt svängd form, lagd i tegel som tyvärr hade frostsprängts eftersom den inte var av utomhustålig sort. Jag stördes mycket av att de tegelstenar som var hela blev färre och färre för var vinter, och jag retade mig på hur ojämn gången var, att det växte gräs mellan stenarna, och att gången var grymt svårskottad och hal när det kom snö.

Vi bestämde oss för att anlägga en singelgång istället. Dels är ljudet av knastrande singel underbart, dels så gör sig singel så bra tillsammans med de lavendelhäckar som jag drömde om att få gå längs med varje gång jag kommer hem.

Sagt och gjort, tegelstenarna plockades upp och staplades i förrådet, för framtida bruk som kantstenar på rabatter (perfekt för att kunna köra med ett gräsklipparhjul på), och under teglet låg markduk som hade vuxit fast och innehöll hela små ekosystem. Nu började det trista förarbetet med ramverket.

En singelgång kräver till skillnad från tegel dock någon form av avgränsning för att man ska slippa få stenskott från gräsklipparen hela sommaren. Vi valde att bygga en ram av byggtimmer som är ca 140x120 mm och lade den vinkelrät från grinden (som ännu inte är på plats) fram till rickepumpen och sedan med en vinkel fram till trappan.

En av de blåsigaste dagarna på länge tog vi itu med att få markduken på plats i "bassängen" av byggtimmer, och sedan kunde vi hämta och tippa i ljusgrå singel, ungefär 5-6 cm djupt. Längs med singelgången planterade jag lavendel (Hidcote Blue) med 25 cm mellanrum. Redan efter några månader har plantorna nästan vuxit ihop helt och hållet till en liten häck, trots årets rekordtorra sommar, och doften är bedövande och alldeles underbar.

Ett efterlängtat trädäck: förarbetet

Ända sedan vi flyttade in så har vi pratat om att bygga trädäck på norrsidan. Altandörrarna, som ju nu går att både öppna och stänga, vette rakt ut på baksidan till ingenting. I alla fall inget annat än ett stycke avskalad gräsmatta, där någon lagt sand för att lägga plattor, som inte blev av, utan bara växte igen och såg tråkigt och ovårdat ut. Dessutom använde luffarkatterna det som toa...

Men i år blev det äntligen av! Långa diskussioner om hur stort det borde vara (mannen ville ha större, jag mindre) slutade med att vi kompromissade. Det är rejält tilltaget, 5x8 meter, för att kunna få plats med både stolar och bord och en och annan solstol. Mitt motkrav var just att det skulle byggas med proportioner från det gyllene snittet, d.v.s. 1:1,6, och med avskurna hörn för att inte ge ett så fyrkantigt intryck.

Vi började med att skala av och jämna ut sandlagret med hjälp av traktor och schaktblad. Delar av grässvålen skulle också bort, och när den inte ville släppa så ställde jag mig på schaktbladet för lite extra tyngd. Där det inte räckte grävde vi en liten ränna i gräset som schaktbladet kunde gå ner i och få tag ordentligt i grässvålen.

Nästa steg var att gräva hål till plintar. 19 st. I lerjord. Inte det roligaste jag har gjort, men det brändes väl en och annan kalori i alla fall. 50 cm höga plintar krävde hål som på sina ställen var nästan 1 meter djupa, eftersom gräsmattan längs fasaden var så ojämn. Några nävar singel i botten, ner med plinten och rikta in.

När alla plintar var på plats var det dags för bärlinor, 45x170, i fem rader parallella med fasaden. Eller ja, "parallella" är väl minst sagt optimistiskt uttryckt. Fasaden är inte rak, så den kunde vi inte gå efter. Grunden är inte rak, så den kunde vi inte heller gå efter. Till slut lade vi första bärlinan på plats, mätte från grund och fasad och bestämde att nu är det rakt.

Sedan började det matematiska pusslet med reglarna. Eftersom vi förutom att lägga trallen parallellt med huset ville ha en ram runt om så krävde reglingen lite planering. Mannan höll stenhårt fast vid cc 60 cm på reglarna, även om det inte gick jämnt upp. Jag tyckte att det kunde väl kvitta om det var 60 eller 57, så länge det var lika överallt.

Olika förslag räknades fram, vi ville ju dessutom få så lite spill som möjligt, och efter ett par dagars funderande slog det mig. Hur vi än gjorde så slog det på 30 cm. Lösningen? Att lägga två 145 mm trallbrädor vinkelrät ut från fasaden mitt på trädäcket. Med ramen borträknad gick helt plötsligt vardera sida jämnt upp med 3,6-meters trallbrädor, med reglarna på cc 60.

Nu kunde vi äntligen börja regla. 45x145 med cc 60, förutom där rambrädorna skulle ligga, och där vi fick regla på andra hållet istället. Eftersom ramen behövde reglar som var bara 30 cm långa fick vi väldigt lite spill, och det spillvirke som blev över från reglarna kapades till små trähus för besökande barn att leka med.